På väg till Stockholm..

Inskriven i efterhand eftersom man inte får surfa på flyget.

Sitter på flyget från Peking till Stockholm och läser Hong-Kong's Wall street journal, China daily och min alldeles egna Kolbrytarnas dilemma. Läser boken igen eftersom jag har en intervju imorgon och vill vara ordentligt förberedd. Måste ödmjukt säga att boken faktiskt är ganska insiktsfull :)

När jag skrev den i början på året låg oljepriset omkring 75 dollar per fat. Idag är det närmare 90 dollar per fat. En ökning med nästan 20 procent och faktiskt helt i linje med bokens generella resonemang. Enligt Wall street journal börjar nu energikostnaden för amerikanska hushåll åter att närma sig den kritiska 6%-gränsen (av deras totala budget) då det förväntas få negativ inverkan på ekonomin som helhet. Den ekonomiska krisen är inte över, och frågan är väl egentligen dessutom om det är korrekt att prata om en ekonomisk kris när situationen är en naturlig konsekvens av vårt sätt att leva.

Läser vidare att torsdagens principiella EU-beslut att omtolka Lissabonfördraget är ett tydligt steg mot ett Europas förenta stater. I stora drag handlar det om att individuella länder inte längre självständigt ska tillåtas att sköta sina egna budgetar. Egentligen behöver det här beslutet nu godkännas av varje enskilt medlemsland, men i praktiken tror jag det redan är klart. Det är nog ett bra beslut, men jag undrar varför det inte väckt någon debatt i svensk media. Varför måste jag titta på BBC, CNN eller köpa en utländsk tidning för att läsa sådant som i allra högsta grad borde debatteras i Sverige? Sedan flytten till Kina läser jag DN på nätet varje dag, men det senaste året har tidningen verkligen utvecklats till en felstavande skvaller- och åsiktsmaskin. Jag antar att den goda undersökande journalistiken försvann med tidningens nya budgetramar. Till DNs försvar ska dock sägas att deras bevakning av Kina och Klimatfrågan verkligen har förbättrats. Men i övrigt är det tunt, tunt, tunt. Och billigt, billigt, billigt.

Lassie och hopp om fred i 'tinderbox'

På väg till Sverige på semester. Av en slump hamnade jag i loungen mitt emot Bill Richardson som i dagarna förhandlade fred på Koreanska halvön. Ingen dålig Lassie va?

Snart boarding. Air China direkt till Stockholm. Som tur är verkar de ha bättre beredskap för snö i Stockholm än i London (världens typ största flygplats) och Amsterdam. Vill inte missa jul med familjen. Trots all koldioxid som detta eviga resande genererar. Billigt är det dessutom. Trots den uppenbara skadan på miljön. Trots att Stockholm investerat i snöplogar.

På åtskrivande med rapport från Stockholm. Gissningsvis kommer det inte heller nästa år att läggas någon klimatskatt på flygresor.

COP 16 och Liuxiaobo

Sitter och tittar på en engelskspråkig debatt om klimatfrågan på kinesisk TV. Representanter från Kina, Afrika och Sverige (Andreas Carlgren). Appropå FNs COP16-möte i Mexiko.

Kinesisk media är vinklad. Det verkar alla i Sverige veta. Men ska jag vara helt ärlig är även media i Europa och USA vinklad. Jag undrar om Amerikanska Fox News inte är värre än kinesiska CCTV. Skillnaden är väl att man i USA kan välja att byta kanal. I alla fall i teorin. Men även om man räknar bort de mest extrema exemplen så har det generella bruset en annan karaktär än i Kina. Så det är intressant att se hur man väljer att framställa frågan på CCTV. Det är ett perspektiv som sällan kommer fram i Sverige och andra utvecklade länder.

För dem som ännu inte läst den så vill jag verkligen rekommendera min bok kolbrytarnas dilemma - finns på Bokus. Den håller oavsett vad man har för åsikt i sakfrågan.

I dagarna fick Kina också en alldeles egen fredspristagare. Inget man är speciellt stolt över i landets ledning. Naturligtvis ska man inte kastas i fängelse för att man skriver ett besvärligt dokument. Men vi ska vara försiktiga att sitta på höga hästar. Även västerländska länder gör korkade saker. Det visste vi redan innan Wikileaks.

Let's all be better. The best we can be.

Gråsvart snor och värmeverk

Peking har blivit kallt, runt två minusgrader, och det eldas för fullt för att hålla värmen.

Före OS 2008 var det tydligen fullt av värmeverk i stil med det här i centrum. Nu har de flesta flyttat ut på landsbygden och man använder sig istället av fjärrvärme. Men fortfarande finns det flera koleldade värmeverk kvar i staden. Det är fotografiet är taget precis utanför kontoret på tredje ringvägen. Ganska centralt med andra ord. Brevid finns en stor bassäng med kol.... Inte konstigt att det luktar eld och att man snyter aska.

Det var spriten som talade..

Fortsatt konferens idag fast utan tolk. Bra kinesiskaträning, men i stort sett obegripligt. Satte mig i en taxi istället för att åka hem till Peking, via flygplatsen.

I södraste kina (Guangzhou) är det just nu Asian games. Typ OS för alla asiater. Det har verkligen varit händelserika år för Kina med mycket bakomliggande förberedelser och planering. Medialt började det väl med OS 2008, sedan Expot i Shanghai 2010 och nu Asian games i Guangzhou. Det här sammanfaller med Kinas verkliga ekonomiska genombrott och allt vad det innebär. Crazy.

Lite mera tankar om gårdagens konferens.... Förutom trailers, SCM osv så var det mycket prat om lågkolsteknologi, höghastighetståg och elbilar. Även en del prat om hur de internationella co2 kvoterna framöver kan komma att begränsa/styra tillväxten i landet. Man är även orolig att den allt starkare Yuanen kommer begränsa kinas internationella konkurrenskraft.

Roligast var annars moderatorns ursäkt för varför han glömde ropa upp en av paneldiskussionens huvudpersoner på scen.. "jag drack ganska mycket sprit igår kväll, och ytterligare lite idag på lunchen". Ett sätt att ge tillbaks lite 'ansikte' kanske..

Nyheterna de sista dagarna har annars dominerats av en höghusbrand i Shanghai. Läskigt och sorgligt med närmare 100 döda människor.

Golden BRICS

Sitter på simultantolkad kinesisk konferens om fordonslogistik i Nanjing. Blandad kvalitet, en del är väldigt intressant och en del är faktiskt ganska svårt att tugga (fast med höronen).

Lite statistik: 14 miljoner bilar producerade i Kina 2010, förväntas bli 17 miljoner 2011. Framförallt drivet av den ekonomiska tillväxten. Enligt en av talarna ligger medellönen i Kina på 25000 SEK per år, och det krävs ca 40000 SEK årslön för att man ska fundera på att köpa bil. 4000 i månaden alltså.... Det ger inte mycket bil i Sverige.

Har aldrig någon tala om 'golden brics' tidigare, men översättaren gjorde det som den mest naturliga saken i världen. Why not, det är ju lite guldrushkänsla i de här utvecklingsländerna. Och golden bridge har man ju hört talas om..

De flesta verkar ganska säkra på att Kinas elnilar kommer ta över världen om några decenier. Inte helt otroligt, Toyotan och Hyundai har visat att det går.

Det var förresten inte så många år sedan Nanjing var Kinas huvudstad. Jag skulle gissa drygt 60, innan det gamla styret flydde till Taiwan. Nu har Taiwan många partier. Kina har ett stort.

På återskrivande kära dagbok.

I phone home

Läser i China daily att priset på 'rare earth' mineraler har stigit från 8500 yuan per ton (år 2008) till ca 20000 yuan per ton i år. Man uppskattar också att den illegalt exporterade jorden från Baotou (provinshuvudstad i inre mongoliet) uppgår till så mycket som 40000 ton per år, ungefär lika mycket som hela kinas officiella export.

Gruvor osv är en konsekvens av männiakors konsumtion. Ibland undrar jag vad vi ska ha alla nya saker till. Vad ska vi göra med alla prylar? Om vi inte slänger dom medan vi lever så kommer dom i alla fall att slängas när vi dör. Och vips måste någon gräva fram nya mineraler och hugga ned nya träd. Det borde inte hålla i längden..

Sent from my iPhone, full av mineraler.

Inaktuell kolbrytarbok och ormens ande

Den 15e november sätts värmen på i Peking. I lägenheterna alltså, för ute är börjar det bli riktigt kyligt. Värme; samma dag för alla, samma dag varje år. I söndags testade de hela systemet. Allt se bra ut, skönt....

Tänkte rapportera lite om tiden som gått. Har varit otroligt mycket att göra och jag har inte riktigt orkat blogga. Men här kommer ett trevande försök att komma igång igen.

Till att börja med har boken kolbrytarnas dilemma plötsligt blivit inaktuell. Inaktuell är nog förresten fel ord, eftersom sakfrågan är mer aktuell an någonsin. Däremot bytte Brasilien i månadsskiftet ledarskap och Dilma Rousseff blir landets första kvinliga president. Ska bli intressant att se vad hon har för visioner om framtiden.

Förrförra helgen var det också kinesiska mästerskap i lastbilskörning, strax söder om Shanghai i vackra Hangzhou där det berättas om en man som blev förälskad i en orms ande. Istället för att fundera på sensmoralen i den berättelsen föreslår jag att ni tar en titt på den värdige vinnaren Yan Jun’s blogginlägg. Han var oerhört tacksam för att sponsorerna gett honom och hans kollegor chansen att visa att deras yrke också är viktigt, att de också är betydelsefulla.

Veckan dessförinnan var det stor kolbrytarmässa i Peking. Finfint för en sån som jag som genuint är intresserad av energi och klimat. Fin plastmodell nedan - undrar hur många ingenjörstimmar det ligger bakom ett sådant litet modellprojekt....

Veckan innan det var det brandbilsmässa på samma plats, Beijing agricultural centre.

Lekstuga för brändman och militärer.

Jag jobbar förresten vidare med kinesiskan. Har börjat skriva under jobbpapper med mitt kinesiska namn Tang Borui, 唐伯瑞. Tydligen skriver jag som ett litet barn, men va fan, så länge dom menar ett kinesiskt barn så är jag nöjd.

Vi har besök den här veckan och det är kul att visa andra hur vi har det.

På återskrivande!

798 Beijing

Har varit en hektisk tid och inte så mycket tid för bloggande. Nya inlägg kommer under nästa vecka. Under tiden en bild från Pekings kreativa bakgård, industriområde 798.

Blabla klimat osv

På nyheterna rapporterar man om närmare samarbete mellan Kina och Turkiet. Av någon anledning får det mig att tänka på George Friedmans bok "the next 100 years". Vi kan kalla det för veckans boktips.


I förra veckan var det stormöte i norra Kinas Tianjin - förberedelser för FN's nästa klimatmöte i Cancun, Mexico. Kina tar klimatfrågan på allvar - man har helt enkelt inte råd med ett varmare klimat. Samtidigt har man inte råd att hindra sin befolknings stadigt ökande levnadsstandard, då riskerar man instabilitet, politisk oro och i förlängningen en uppdelning av landet på något sätt. Knivig sits. Och bästa sättet att hantera en knivig sits brukar vara att hantera det "säkra" omedelbara hotet först. Men andra ord så är den ekonomiska tillväxten fortsatt överordnad klimatfrågan. Med andra ord sätter man sina mål i utsläpp per enhet BNP och inte i absoluta tal.

Jag rekommenderar följande artiklar för den som är intresserad att läsa mer om landets klimatarbete. Tidningarna idkar någon form av självreglerande censur, men ljuger sällan.

China on target to achieve green goals
Finance plan critical to fight global warming

Men västvärlden är inte mycket bättre. Vi vågar inte ens sätta några bindande mål. Inte annat än så långt in i framtiden att man slipper ta ansvar om målen inte skulle uppnås. Det är väl fördelen med en enpartistat - man kan liksom inte skylla på någon annan om målen inte skulle uppnås.

Nu väntar myskväll med B-film i soffan. Och Murakami.

Internationalistisk brytpunkt med konsekvenser

Idag har varit en skön dag. Strålande sol och friskis och svettis med Heyrobics-gänget i Chaoyang park på förmiddagen. Nu precis hemkommen från en mycket trevlig middag hos en svensk familj.

Idag är det också på dagen 20 år sedan Tyskland enades. Visst känns det avlägset med DDR och BRD, men åren innan muren föll var det nog ingen som på allvar trodde att länderna så snabbt skulle kunna enas. För att inte tala om den politiska utvecklingen i östblocket som helhet.

Ibland är förändringar omvälvande och inte en linjär fortsättning av historien. Därför kan det ibland vara svårt att sia om framtiden - för även om morgondagens väder för det mesta är ganska likt dagens väder så åskar och blixtrar det ju trots allt ibland.

I Kolbrytarnas dilemma undersöks två alternativa scenarier för år 2030, ett där mänskligheten väljer att prioritera klimatet och ett där mänskligheten fortsätter ”som vanligt”. Det mesta tyder på att vi de närmsta åren dramatiskt behöver ändra vårt sätt att leva för att inte skapa bestående förändringar i klimatet. Den dag som någon på allvar orkar ta i den här frågan väntar många intressanta värderingsdiskussioner.

På så vis är det positivt att moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten har en bakgrund inom klimat- och energi. Samtidigt räcker det inte att Sverige med 9 miljoner invånare ändrar sitt beteende när bara Peking har en befolkning på 20 miljoner. Det blir mer och mer uppenbart att nationen i många politiska frågor är en alldeles för liten arena. Även om man naturligtvis måste börja någonstans.

För 20 år sedan hade vi en brytpunkt av rang. Undrar om det inte är ett åskmoln jag ser där borta i horisonten.

Nationaldagsfirande och nästan pensionär

Den som trodde att Kina var flera tusen år gammalt får tänka igen. Idag firar landet sin 61a födelsedag.

Visserligen har kulturen rötter 5000 år före Kristus, men Folkrepubliken Kina utropades av Mao den 1a oktober 1949. Det firar man med en hoper nationella helgdagar. För den som undrar var Mao 70 procent bra och 30 procent dålig.

3 veckors semester verkar vara vanligt här, men räknar man alla helgdagar så blir det nästan svensk standard på antalet lediga dagar. Ok, nästan..

Förutom nationaldagen är det också viktigt att fira kinesiskt nyår, arbetarnas dag och moon festival. Det är även värt att notera internationella kvinnodagen den 8e mars då männen ska arbeta medan företagens alla kvinnor ska vara lediga.

Kinesiska kolbrytare

Tillbaks i Peking igen efter en snabbvisit i inre Mongoliet, norra Kina. En gång i tiden var den här regionen främst förknippad med den hänsynslösa Genghis khan som enade de krigiska mongolska nomadstammarna och fick Kina (mfl) på knä.

Idag förser inre mongoliet en stor del av Kina med kolkraft och det är som stora öppna sår i marken. På bilden ett kol-lager för vidare transport på räls (hoppas det blev ok, postar från mobilen).

Bland kol och andra mineraler hittar man ibland också andra skatter. Till exempel ställer man i Hohhot ut Asiens största dinosarie-skelett, 12 meter högt med sträckt hals. Det är ofattbart hur ett helt släkte bara kunde dö ut.

Utan tvekan behöver världen energi. Frågan är bara hur mycket växthusgaser vi klarar av. Om vi inte är försiktiga kanse det är oss dom förundrat gräver upp om några miljoner år.

En intressant kontrast till kolgruvorna är den självförsörjande vägbelysningen. Varje lyktstolpe har en egen solpanel och vindsnurra!

Läs mer om världens klimat- och energiutmaningar i boken Kolbrytarnas dilemma.

>

Bästa möjliga valresultat

Det hade inte kunna bli ett bättre valresultat. Varje röst räknas och den rafflande sluträkningen kommer att vitalisera den svenska valmanskåren. Dessutom är jag oändligt tacksam att Fredrik kommer fortsätta vara statsminister. Men det allra bästa vore ändå om Alliansen och Miljöpartiet tvingas samarbeta – vi skulle då få en statsbärande allians som faktiskt tvingas förhålla sig till miljön.

De etablerade partierna kommer också knuffas ut i ringen tillsammans med uppstickarpartiet som äntligen kommer tvingas redovisa sina politiska ståndpunkter. Väljarna är inte så dumma som de etablerade partierna ibland verkar tro och om man inte behöver debattera behöver man inte heller redovisa sina argument. Då vinner man 5,7 procent på walk-over.

I Kina fortsätter allt som vanligt. Ungefär. Det är "moon-festival" och tre dagars ledighet för att äta ganska äckliga kakor och spendera tid med familjen. Väldigt lite media om det svenska valet. Desto mer om världens alla översvämningar, valutakurser och Kinas energitekniska ambitioner.

Svenkt val utan konsekvenser

Nu är det snart val i Sverige. Jag älskar svensk politik, men just nu känns det ändå väldigt avlägset. Och ur ett klimatperspektiv tror jag tyvärr inte det spelar någon roll hur man röstar den här gången. Jag hoppas debatten kan ha vaknat till liv inför nästa val.

Peking börjar bli svalare och det känns rätt skönt. Som en fin svensk höstdag, 15 till 20 grader varmt och växlande solighet. I natt sov vi till och med utan luftkonditionering – bra för elräkningen och bra för klimatet.

Vi behöver alla minska våra utsläpp av koldioxid, dels genom att minska energiförbrukningen och dels genom att producera energi från förnyelsebara källor.

I Kina ligger BNP tillväxten fortfarande kvar kring 10 procent. Det kräver ett ständigt ökat behov av energi. Kinas vice president Xi Jinping vädrade i veckan sin oro för klimatförändringarna:

“The global climate change is deeply affecting human beings' living and development. Our country, now in a stage of fast industrial and urban development, is facing obvious environmental pressure”.

Det här uttalandet beror sannolikt mer på den senaste tidens naturkatastrofer än på internationella påtryckningar.

För att hindra en alltför brant stegring av landets utsläpp har Kina beslutat om mål på koldioxid per enhet BNP. Från 2006 till 2010 ska utsläppen per enhet BNP minska med 20 procent. Med en genomsnittlig tillväxt på närmare 12 procent och en ökning av utsläppen med 28 procent under samma tidsperiod är det ett löfte som faktiskt börjar skapa vissa problem. Till exempel stängs elen helt av vissa dagar i veckan i en del byar, bara för att kunna uppnå målen.

Eftersom Kina är en tillväxtekonomi är det lätt att klaga på landets ökade utsläpp av koldioxid. I absoluta tal är det dock Europa, USA och Japan som är de stora bovarna. Ändå ser jag inte så många "I-länder" som faktiskt behöver ta några konsekvenser av sina vaga löften om framtiden.

Jag står fast vid min uppfattning att varje land behöver kortsiktiga klimatmål. Ett mål som ska uppnås inom ramen för varje mandatperiod. Om vi bryter ned FNs klimatmål för världens industrialiserade länder skulle det blir ca 15 procent per mandatperiod. Sagor om framtiden borde vi berätta för våra barn, inte våra väljare.

Läs mer om klimat- och energifrågan i Kolbrytarnas dilemma.

Inlägg via epost

Eftersom både Facebook och Blogspot är blockade i Kina testar ju nu att publicera via email. Facebook och Youtube blockades i början på året, i samband med våldsamheterna i nordvästra Kina. I vanliga fall brukar jag kringgå censuren genom att använda en VPN till Hong Kong, men det är så jäkla långsamt. Ska bli intressant att se hur inlägget ser ut med epostpublicering.

Det har varit en bra helg, kräftskiva organiserad av svenska handelskammaren. Mycket bra organiserat: 200 svenskar, 250 kilo kräftor (ICAs kinesiska), Mark Levengood, schlager och nyfiken kinesisk serveringspersonal.

Bifogar bildbevis.

Kvällen avslutades på LAN club. Fantastisk underhållning och sjukt snygg design. Mycket New York.

Inte så mycket prat om energi den här gången. Förutom att jag måste ta reda på hur man betalar gasen. Tydligen ska det också göras i förskott.

På återseende.

Blixtar och dunder

Vaknade av åskan – tror jag. Eller om var det AC:n som hade slutat funka. Det var i alla fall varmt i sovrummet och ett jäkla oväder utanför fönstret. Men det var inte bara kylan som var trasig, inte en enda elpryl verkade fungera. Med tanke på vädret vore det inte konstigt om strömmen hade gått. Fan!

Men efter lite avancerat detektivarbete (husen runt omkring oss verkade ha ström, i trapphuset lyste lampan) så började jag ifrågasätta strömavbrottsteorin.

När jag kontaktar receptionen så frågar de försynt om jag betalat elen. I förskott.

Ett ingenjörsbesök senare står jag där igen med ström, 1000 kronor fattigare.

Att betala elen i förskott är definitvt bra för elkonsumtionen. Och en tankeställare kring vad våra magiska under egentligen kommer ifrån. Kolproducerad el.

Vem kan lova 15 procent för nästa mandatperiod?

Jag har precis läst klart Stellan Tengroths Tillväxt till döds.

Intressanta tankar som manar till reflektion. Han har en ödmjuk ansats och påstår sig inte ha alla svar, ens alla fakta. Möjligen är det bokens svaghet. Samtidigt är hans reflektioner viktiga och boken är både lättläst och läsvärd.

Faktiskt blev jag inspirerad att omsätta FNs klimatmål för år 2050 till mer greppbara utsläppsmål, beräknat på mandatperiod. Enligt FNs klimatpanel (IPCC) behövs en 50-procentig reduktion av människans utsläpp av växthusgaser fram till 2050. För den utvecklade världen kommer det sannolikt att krävas en 80-procentig reduktion fram till 2050. Detta skulle innebära en 15-procentig minskning av Sveriges växthusgasutsläpp per mandatperiod.

Att minska utsläppen med 15 procent per mandatperiod borde alla svenska politiker kunna ställa upp på. Föregångslandet Sverige kan bli verkligt.

Det är också i det här ljuset jag tycker vi ska betrakta Miljöpartiets utspel om 33 tusen miljoner kronor för klimatinvesteringar. Räcker det? Är det rätt prioritering? Kommer det garanterat att ge resultat nu, eller kommer det kanske ge resultat i framtiden?

Vad har övriga partier för lösningar för att uppnå mandatperiodens klimatmål?

Politiker måste kunna hållas ansvariga för sina handlingar. Vem kan hållas ansvarig för Sveriges utsläpp av växthusgaser år 2050?

För en begriplig genomgång av klimatfrågan, läs boken Kolbrytarnas dilemma.

Klimat och rödgrön röra

Miljöpartiet anser att klimatfrågan är den viktigaste frågan i årets valrörelse. Synd bara att en röst på miljöpartiet idag också är en röst på Lars Ohly.

Förhoppningsvis kan Maria och Peters utspel i kombination med ryska bränder trigga även andra partier att på allvar diskutera den här frågan i årets valrörelse. Om man ska tro på FNs klimatpanel ser det nämligen illa ut för mänskligheten om vi inte dramatiskt ändrar vårt sätt att leva inom fem år. Då krävs det en politiskt diskussion idag. Även i Sverige.

Mer info om hur människan påverkar klimatet i boken Kolbrytarnas dilemma.

Butlern en socialdemokratisk pudel?

Läser fascinerat Ilijas och Carins rop efter ”tid att älska och skratta”. Fascinerat eftersom det är befriande med politiker som för en gångs skull vågar prata visioner. Fascinerat eftersom ledande socialdemokrater annars brukar argumentera mot hushållsnära tjänster.

Artikelförfattarna kallar RUT för hemtjänster för ”dem som har råd” (borgerligt förslag) och de nya SL-tjänsterna för vardagstjänster ”både för dem som dricker latte och för dem som serverar latte” (socialdemokratiskt förslag). Underförstått är SL-tvätt en ”bättre” tjänst än RUT-städning. Underförstått är det fler som kommer ha råd med SL-tvätt än RUT-städning.

Varför kan man inte komma med ett nytt förslag utan att kritisera något gammalt?

Idéerna som lyfts fram är inte helt nya. Att beställa varor på nätet och få dem levererade till tunnelbanestationen är något som brukar finnas med i ”gröna framtidsvisioner” som ett sätt att minska biltrafiken. Det kommer inte att hända utan politiska framtidsvisioner och därför är artikeln välkommen.

För den som är intresserad av att skapa trovärdiga framtidsvisioner är boken Kolbrytarnas dilemma en bra grund att stå på. Läs den och var med i diskussionen i framtiden.

Världens varmaste juni

Sommar och sol och världens varmaste juni. Faktiskt den varmaste sedan 1850 och troligen det varmaste helåret sedan mätningarna påbörjades.

Det låter bekant eller hur? 2010 är inte det första året som slagit värmerekord på 2000-talet, bara det senaste.

I Sverige solar vi, badar och dricker öl på uteserveringar. I Ryssland hostar man och konstaterar att Moskva i flera veckor har varit 20 grader varmare än normalt. Och så kastar man vatten på mer än 500 skogsbränder.

Såklart det brinner mer om det blir varmare. Såklart det blir varmare om det brinner. Såklart jorden blir varmare om kolet i träden istället blir till koldioxid i atmosfären. Såklart jorden blir varmare.

Inte längre klart om vi kan göra något åt det.

Undrar vem som vinner valet. Undrar om de bryr sig.

Läs mer om klimatet och människans framtid i kolbrytarnas dilemma.

(Fredrik foto Björn Larsson Rosvall, Mona foto Mattias Kling)

Seriemord in the country club of the world

När man inte längre bor i Sverige tror jag det är lätt att börja romantisera om sitt gamla hemland. Livet i Sverige är inte alltid så stereotypt som det beskrivs av Jamie Oliver i The Guardian, men visst blir man ändå lite glad?

Sverige är fantastiskt, the country club of the world, där även de fattigaste är rika om man jämför någon slags medelmänniska i världen. Måhända provocerande, men ändå en realitet att förhålla sig till, vilket också speglas i Rädda Barnens kampanj om livets lotteri. Vi har det bra och kommer att fortsätta ha det bra, även om världen blir varmare, vattnet stiger och maten blir dyrare. Vi är rika och kommer att klara oss, så länge det inte kommer ett större barn som tar vårt godis.

Men Sverige är inte bara smörgåsbord, kräftor och natur. Det jag framförallt brukar framhålla som typiskt ”svenskt” är konsensuskulturen och det öppna samhället. Förutom att samhället i allmänhet är tolerant och öppet finns det också starkt stöd i tryck- och yttrandefrihetslagar. Med några få undantag. Nu senast är det översättaren och mangaexperten Simon Lundström som dömts till brott mot barnpornografilagen eftersom han i sin ägo haft serietidningar med nakenbilder på ”människor som inte fullbordat sin pubertetsutveckling”. Låt oss uppfinna fler såna låtsasbrott där det inte finns några offer.

Ensam kvar

Den ”liberale” Jan Björklund tycker det är olämpligt med heltäckande slöja i klassrummet. Det bärande argumentet är att undervisning är kommunikation och att man då måste kunna se varandra i ansiktet. Han har också den goda smaken att jämföra slöjor med rånarluvor.

Kanske har han rätt i sak, kanske har han fel – det tänker jag inte värdera just nu. Däremot funderar jag på om det här verkligen en fråga för ledande politiker på nationell nivå? Är det här ett stort problem i dagens samhälle? Finns det kanske andra frågor av vikt att lyfta fram i den politiska debatten inför valet? Frågor som inte har med enstaka individers klädsel att göra. Hur var det med klimatet, ekonomin och det öppna samhällsklimatet. Och hur var det med liberalismen?

Dagens fråga: kommer nästa liberala lagförslag att handla om solglasögon, kepsar eller hemliga lappar?

Svart katt, vit katt

Ola Wong tycker att servicen på apoteket har blivit sämre sedan avregleringen och citerar Deng Xiaoping, den politiker som inledde Kinas marknadsekonomiska förändringsarbete: ”Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit, så länge den fångar råttor”. Och visst sjutton fångade apoteket råttor, även om det egentligen var en svart kommunistkatt?

Ta nu världens alla råttor och kalla dom klimatförändring. Om dom ska utrotas kan vi inte diskriminera några katter alls. Möjligen katten Gustav eftersom han hellre äter skräpmat än fångar råttor. Men please be pragmatic. Har du någon favoritkatt?

The simple life

Nog fan är det något fel. Närmare en kvarts miljon (!) brandmän och annan räddningspersonal jobbar med att släcka bränder i Ryssland, som just nu upplever den varmaste sommaren sedan de systematiskt började mäta temperaturen för 130 år sedan.

Jag har ju tidigare skrivit om kraftiga översvämningar i Kina, och i Pakistan har man enligt landets informationsminister precis upplevt det kraftigaste monsunregnet i landets historia – med kraftiga översvämningar som konsekvens.

Vi människor kommer att behöva anpassa oss till ett mer extremt klimat, det är bara att acceptera. Den som tvekar kan ju beställa ett ex av kolbrytarnas dilemma. För en stor del av jordens befolkning kommer det vara back to basics, med Maslow, rent vatten och mat på agendan. Så ser det redan ut för en stor del av jordens befolkning, men med tanke på klimatet kommer det snarast att bli värre innan det blir bättre. Om det nu någonsin kommer att bli bättre.

För hur ska vi kunna minska våra utsläpp av växthusgaser, samtidigt som det finns ett omedelbart behov av energi för att slåss med vädergudarna? Och hur ska människor som inte direkt drabbats av bortspolade hem, koleravatten eller hungersnöd kunna identifiera sig med de där utlänningarna som gråter på TV?

Vi lever över våra resurser och vi skulle behöva lite mer the simple life. Och då menar jag inte the Paris Hilton way.

Thanks for wasting my time Patrik

Det ringde en så kallad aktieanalytiker i förra veckan. På brittisk engelska ville han tipsa mig om en aktie som inom 90 dagar skulle komma att få en ”kraftig kursrörelse uppåt”. Efter flera minuters monolog om firmans förträfflighet (och en otåligt hummande Patrik) lovar han att skicka över mer information per mail. Jag tyckte det lät skumt men var glad att lägga på luren.

När han återkom i veckan så meddelade jag artigt att jag inte var intresserad. Till min förvåning så var hans moget övervägda svar på detta ”thanks for wasting my time Patrik”. Seriöst. Firman han ringde från hette Strathclyde associates och visar sig finnas med på finansinspektionens lista över kända bedragare. Tydligen belånar folk sina hus för att investera i den här sortens ”säkra vinstaffärer”.

På med burkan, i klimatets namn

I Sverige på semester. Skönt med obegränsad tillgång till internet. I vanliga fall måste jag krångla mig förbi censuren med hjälp av VPN.

Sitter och läser Lena Sundströms bok om världens lyckligaste folk och hur Danmark har kommit att domineras av en främlingsfientlig invandringsdebatt. Det är ett mycket intressant reportage; personligt, tankeväckande och skrämmande.

En teori om varför invandringspolitiken får så stort utrymme i Danmark är att partierna i övrigt är ganska lika. Lena citerar en demokratiforskare som menar att ”om det inte finns en demokratisk konfrontation, kommer den att bli ersatt av en konfrontation mellan moraliska värderingar”. Med andra ord, eftersom det inte längre finns några reella skillnader mellan de politiska partierna kommer debatten istället att handla om värderingar, och där har Dansk Folkeparti lyckats plantera in ett påhittat hot från muslimer.

Finns det någon väg tillbaks? Kanske skulle en annan värdeladdad fråga kunna tränga undan Dansk Folkepartis destruktiva samhällsbeskrivning. Min käpphäst är ju klimatfrågan – i förlängningen är det något som behöver debatteras ur ett värdeperspektiv; vad ska vi prioritera i ett samhälle som inte längre tillåter tillväxt till vilket pris som helst. För den som vill provocera och driva opinion är det ett tacksamt ämne.

Påminns igen om att jag ska beställa Tengroths tillväxt till döds. Han har förresten läst kolbrytarnas dilemma och tycker är en bra och kondenserad samlig fakta – om än alldeles för optimistisk (!) inför framtiden. Optimistisk är i alla fall inte något som jag känner mig.

Föregångslandet halva Peking

Taxichaufförerna här i Peking brukar undra hur många det bor i Sverige. De tycker det är jätteroligt när jag på hackig kinesiska berättar att vi bara är 9 miljoner: ”inte ens ett halvt Peking”. Men dom brukar gilla Sverige. Waldner (både duktig och trevlig), Volvo (fast egentligen är det ju kinesiskt), Ikea (dom har så bra saker, mat dessutom), Abba (dancing queen) och så kungen (han var här för inte så länge sen). Kanske är vi redan Reinfeldts föregångsland. Men det är inte någon färskpotatis direkt, mycket gamla meriter. Om dom fortfarande pratar Waldner, Volvo och Abba om 20 år har vi problem.

Kinesisk energi is the shit

This is the shit. Jag skojar inte. Det här skulle kunna vara början på filmen om mänsklighetens undergång. Det är alldeles för varmt, alldeles för fuktigt och alldeles för mycket konstiga väderfenomen för att det ska kännas riktigt bekvämt att kategorisera det som naturliga variationer.

DNs Jenny Nordlander skrev en intressant artikel om det här i veckan. I rubriken kallar dom det ”världens sommarväder”, men originalrubriken ”världens extremväder” hade nog varit mer passande. Speciellt eftersom det faktiskt bara är norra halvklotet som har sommar den här tiden på året. Men det kanske hade varit för sensationalistiskt att prata om extremväder..?

Enligt IEA (International Energy Agency) har Kina nu gått om USA som världens största energikonsument. För att minska sina utsläpp av koldioxid har Kina inlett experiment med handel av utsläppsrätter. Man investerar också stort i så kallad "new energy". Till skillnad från "green energy" kan det här begrepet också innefatta kärnkraft. Faktum är att inget annat land har lika stor kapacitet till vattenkraft, lika hög tillväxt i vindkraft eller lika stor produktion av solceller som Kina. Tyvärr påverkas också de här investeringarna av det nya extrema vädret. Till exempel oroar man sig nu för att den stora dammen "three gorges" inte ska klara av landets häftiga översvämningar.

Läs mer om samspelet mellan energi, klimat och väder i kolbrytarnas dilemma.

Ägget kom definitivt före kycklingen

OK, tillbaks i offentligheten igen efter lite private stuff. Apropå private stuff, vem bryr sig förresten om statsministern inte tog högtalaren och berättade om Littorins påstådda sexköp? Mer intressant är väl i så fall folkpartiets Camilla Lindbergs politiska åsikter om att legalisera prostitution. Framtidsforskare brukar ju dessutom framhålla att vägen till en miljömässigt hållbar konsumtion går via en ökad försäljning av tjänster. Läs mer om framtiden (dock med fokus på energi och klimat) i kolbrytarnas dilemma.

CNN rapporterar om engelska forskare som påstår att kycklingen måste ha kommit före ägget, men det är naturligtvis fel. Min kloka bror och jag löste det här problemet för ganska länge sen; det vi kallar kyckling är en produkt av två halvkycklingar (ev en halvtupp) som parat sig. Före det första kycklingägget fanns det alltså bara halvkycklingar. VSB.

I Sverige skiner tydligen solen, men i förra veckan rapporterades det om en tromb (!) vid Eriksdalsbadet. Peking är bara regn just nu och himlen är ogenomträngligt grå. I kinesisk media har man börjat prata om att regnvädret i söder skulle kunna utvecklas till den värsta översvämningskatastrofen i modern historia. Måtte det sluta regna snart.

Vad kom förresten först, klimatförändringen eller människan?

70,000 taxibilar

Jag bor ganska centralt i Peking och idag promenerade jag hem från jobbet, som också ligger ganska centralt. Det tog ca 30 minuter i vanligt promenadtempo och med cykel hade det utan svett tagit 10 minuter. I vanliga fall åker jag taxi, det tar mellan 10 och 15 minuter beroende på trafiken.

Trafiken är ett problem och det är ofta köer, ett säkert sätt att slösa tid, pengar och energi. Peking har dessutom vissa problem med luftkvaliteten och alla bilar bidrar naturligtvis till växthuseffekten.

Medan jag promenerade funderade jag på vad som skulle få mig att börja promenera, ta cykeln eller åka kollektivt varje dag istället för att åka bil.

Taxi till jobbet kostar ca 15 kronor, ungefär som att stämpla hos SL, och att åka Peking-buss skulle kanske kosta en tredjedel. Ett dubblerat bensinpris skulle knappast få mig att ändra mina vanor. Det är helt enkelt för billigt i förhållande till hur bekvämt det är, speciellt om man tar hänsyn till trafiken som kan vara ganska obehaglig om man inte själv sitter i en bil.

Samtidigt skulle det vara mycket behagligare att cykla om det inte var så många bilar. Ett kolbrytarnas dilemma i miniatyr. För tio år sen var gatorna fulla av cyklar. Idag har staden närmare 3,5 miljoner bilar, varav ca 70,000 är taxibilar. Och cyklarna är idag snarareundantag än regel.

Pole dancing in Beijing

Bisarrt att fira midsommar med 150 svenskar i Peking - har nog aldrig sett så många entusiastiska grodor. Hur som helst mycket bra arrangerat av svenska handelskammaren.















Så var det dags för G20 möte igen. Fokus på att säkra den ekonomiska tillväxten. Klart vi ska ha tillväxt. Samtidigt är det tillväxten som får oss att hela tiden nyttja mer energi, bryta mer kol och borra efter mer olja och gas. Det är själva kärnan i kolbrytarnas dilemma. Antagligen har den ekonomiska krisen minskat våra utsläpp mer än om vi hade lyckats komma överens om några klimatavtal. Mot den bakgrunden kan jag förstå att det finns de som ifrågasätter tillväxtshetsen. Jag blev rekommenderad att läsa Stellan Tengroths Tillväx till döds som resonerar på detta tema - återkommer när jag läst den.

Har haft kinesiskalektion idag igen. Mandarin-kinesiska är ett helt fantastiskt språk - antagligen lättare att lära sig än de flesta andra språk. Fortfarande kan jag inte säga mer än enkla fraser som att jag "vill ha grönt te till maten" eller att "jag åkte taxi till restaurangen" och får jag svar på en fråga förstår jag för det mesta ingenting. Men det kommer! Det finns närmare 300 olika språk i Kina men Mandarin är det i särklass största. Det fungerar ungefär som Engelska i Europa, även om det inte är ens modersmål kan man för det mesta göra sig förstådd.

Kinesisk brottningsmatch och hot om konkurs

Sitter och tittar ut genom fönstret där en fruktförsäljare brottas med en privatanställd parkeringsvakt. Parkeringsvakten vill ställa en ny röd bil precis där säljarens flakcykel med äpplen står parkerad. Jag hör inte vad de skriker genom fönstret, men jag gissar att det är på kinesiska. Brottningsmatchen verkar sluta med en kompromiss där bilen får plats och cykeln får stå på tvären istället för längs med trottoaren.

Läste att BP kan vara på väg att lämna in en konkursansökan, inte för att de nödvändigtvis kommer gå i konkurs utan kanske snarare som en del i förhandlingen om hur mycket skadestånd de ska tvingas betala för det pågående oljeutsläppet. BP är ett av världens absolut största företag med en omsättning som är större än Sveriges BNP. Men hur mycket pengar går det egentligen att krama ur, och finns det ens något belopp som skulle kunna räcka? Läs mer om kolbrytarnas dilemma.

Igår var det förresten midsommarafton i Sverige och idag ska svenska handelskammaren ha midsommarfest på Radisson BLU i centrala Peking. Jag tippar på ganska mycket svenskar, sill, potatis och sprit.

Ovanligt väder - 2,4 miljoner evakuerade

Det är många som kommenterar att vädret är underligt. Och det häftiga regnvädret i södra Kina manar till eftertanke – omkring 30 miljoner människor berörda, hittills 2,4 miljoner evakuerade och över 200 döda. På flera håll har det regnat mer än 1 meter de senaste dagarna och man tror att regnet kommer att fortsatta. Man uppskattar att omkring 10 procent av områdets grödor har förstörts i regnet. Naturliga variationer i vädret eller en effekt av klimatförändringarna?

Läs mer om kolbrytarnas dilemma på Bokus.

Fuzhou, Jiangxi province (foto: Xinhua)

Kan BP bli Humble Oil?

Det finns en stor oro för klimatförändringarna här i Kina – dels hos folk jag träffar och pratar med, dels hos landets ledare. Men det är en balansgång – samtidigt som man vill agera för att minska sin skadliga miljöpåverkan vill man inte hindra landets ekonomiska utveckling. Alla vill ha det bättre – även kineser. Och man kan tycka att det är berättigat - till exempel är biltätheten i Kina 3 promille, medan den är50 procent i Europa.

När Al Gore var här i veckan för att diskutera sätt att minska de skadliga utsläppen fick han ganska mycket medieutrymme.

En bild han visat under sina föredrag är en reklamkampanj från 60-talet där Humble Oil skryter (!) med att de producerar så mycket olja att det (omvandlat till värme) skulle kunna smälta 80 ton glaciär i sekunden.

BP ger inte intrycket av att vara ett ödmjukt företag, men med tanke på händelserna i golfen kanske de ändå skulle kolla om namnet Humble oil är ledigt. Kanske finns det lite ödmjukhet där bortom oljan..? (företaget har de senaste tio åren jobbat med PR för att arbeta in begreppet Beyond Petroleum).

Tecken från gud?

Gissar att historien om mannen som väntade på tecken från gud är bekant. Staden svämmar över och mannen blir först erbjuden hjälp av en granne med jeep, sedan av en granne med roddbåt och tillsist kommer räddningstjänsten med helikopter och erbjuder hjälp. Varje gång tackar han nej eftersom gud snart kommer att hjälpa till. Tillslut drunknar han såklart och dör. När gud träffar honom undrar han varför mannen inte hade tagit jeepen, båten eller helikoptern som han hade skickat.

Det kanske inte är så originellt att koppla den här historien till vårt sätt att leva, men visst fan börjar det bli många tecken nu..? Ekonomisk kris, värmerekord, översvämningar och orkaner i all ära, men så mycket tydligare än BPs exploderade oljerigg kan det väl knappast bli?! Människans sätt att leva skapar varaktiga förändringar i klimatet, men frågan är om vi kommer våga agera. Läs Björn Schagerströms recension av Kolbrytarnas dilemma på EcoNews.

Såg förresten att Birger Schlaug hade jämfört den svenska statens agerande i det kungliga bröllopet med Nordkorea. Visserligen en rolig jämförelse (militäruppvisning, statschefer och undersåtar med vinkade flaggor) men jag tror att ganska många nordkoreaner hade kunnat hålla sig för skratt. Nu misstänks förresten ett antal nordkoreanska fotbollsspelare ha tagit chansen och rymt – trots sin ärorika vinst mot Brasilien.

Att nordkoreansk TV (trots förlust) skulle rapportera om landets vinst över Brasilien i fotbolls-VM hade man kanske kunnat förutsäga, men att FIFA skulle ta bort klippet från Youtube (på grund av copyrightskäl) ger mig smått konspiratoriska rysningar.

Tunnelbanan till Kina

Sitter och planerar morgondagens resa till Shenzhen i södra Kina. Enklast är tydligen att ta tunnelbanan från Hong Kong Central till Lo Wu, promenera över gränsen och sedan hoppa på den kinesiska stadens tunnelbanesystem.

Många stora städer i Kina investerar i tunnelbanor. De lite mindre städerna får ”nöja sig” med så kallade BRT-system, där man istället för tåg använder bussar och speciella buss-filer. Lite mindre städer i det här fallet betyder ca 3-5 miljoner invånare….

Shenzhen är ett av flera områden i Kina med status ”special economic zone”, vilket innebär speciella villkor med skattelättnader och andra mekanismer för att uppmuntra utländska investeringar. Staden har utvecklats från en liten fiskeby i slutet på 70-talet och är idag en stad med ca 9 miljoner (!) människor.

Läser på dn.se att de rödgröna presenterat sin politik för ”valets viktigaste fråga” – jobben. Jobbfrågans centrala roll i svensk politik cementerades först av Alliansen och de rödgröna har nu hakat på tåget. MEN - valets viktigaste fråga är inte jobben.

Naturligtvis är det viktigt med jobb och uppenbarligen är det viktigt att positionera sig om man vill vinna valet 2010. MEN – det vi egentligen behöver är politiker som vågar ta ut svängarna och tala klarsprak om klimat och energi. DETTA är valets viktigaste fråga. Det är också nästa vals viktigaste fråga och nästnästa vals viktigaste fråga. Det handlar om människans framtid här på jorden. Läs mer i Kolbrytarnas dilemma.

0,25 procent ger inget mandat

Hong Kong - befriande med fritt internet utan att behöva smyga förbi den kinesiska censuren med hjälp av VPN. Kom hit igår från Shanghai och är helt fascinerad av stadens härliga mix av öst och väst. Åt lunch på Mak’s Noodle – probably the best dumplings in the world! Varje år passerar 6 miljoner stora containers stadens stora hamn och det är en helt sjuk syn. Som en hel stad med robotar och stora stållådor. Hong Kong i sig är en stor stad, ca sju miljoner invånare, en tredjedel så stort som Peking.















En reflektion jag gjorde på vägen hit var att det kanske bara är totalt 15 miljoner människor (av jordens 6,7 miljarder) som på riktigt förstår hur allvarlig klimatfrågan är. Det är knappt 0,25 procent och knappast något förändringsmandat.

Är du i majoritet eller minoritet? Läs mer på Bokus.

What's my name bitch?!

Var på världsutställningen i Shanghai igår och höll ett kort föredrag om hur man kan minska sina transporters miljöpåverkan. Ulla Hamilton från Stockholms stad öppnade tillsammans med Wuhai's vice borgmastare, en liten stad i inre Mongoliet. Det var även premiär för mitt kinesiska namn Mr Tang Borui: 唐伯瑞.















Patrik (eller var det Tang..?) om energi och klimat.

Expots tema är better city, better life. Och visst finns det fortfarande hopp för mänskligheten. Men det hänger fan på en skör tråd. Las mer pa Bokus.

Expot är sjukt stort och nästan alla besökare är från Kina. Massor av folk med låtsaspass som ska in i alla länders paviljonger och samla fejkade pass-stämplar. Kan man inte ta hela den kinesiska befolkningen till världen så får man ta världen till Kina. Smart move – först visar man upp Kina för världen genom OS i Peking och sen visar man världen för kineserna i Shanghai.











Kö till expot.

Låt oss döda jorden..

Läste om den svåra gasexplosionen i Texas - orsakad av en grävmaskin som körde på en naturgasledning. Olyckan för tankarna till BPs oljeläcka i den Mexikanska golfen.

Der blir allt svårare att hitta olja – det är därför man borrar på havsbotten. BPs oljeläcka visar hur svårt det kan vara, vilket på sikt kommer att göra oljan dyrare.

Kinesisk media har studerat vad som händer i USA och konstaterar att oljekatastrofen är en viktig läxa för Kinas oljeborrningsplaner. De vill göra samma sak som BP fast med äldre teknik....

Människan kommer fortsätta ta risker för hitta energi. Risker i form av exploderande gasledningar, läckande oljekällor, kolgruvor som rasar eller varför inte fallerande kärnkraftverk. Och som om det inte räckte med de här riskerna kommer vår användning av kol, naturgas och olja göra jorden varmare, vilket i sin tur kommer leda till svält och naturkatastrofer för kommande generationer.

Det är som att det inte finns något stopp. Just nu tyder ingenting på att människan kommer att sluta konsumera sin jord. Ingenting. Mänskligheten är jordklotets dödliga sjukdom. När jorden tillslut dör så kommer sjukdomen också att försvinna – om vi inte hittar ett sätt att leva i symbios med vår värd. Alternativt ny kropp att smitta (månen?).

Läs mer om kolbrytarnas dilemma: Bokus.

Sitter på planet mellan Peking i norra Kina och Gunangzhou i södra delen av landet och läser China Daily. Kolbrytarnas dilemma är mycket tydligt på 10 000 meters höjd.

Kina och Japan har inlett samtal för att utvinna naturgas i havet mellan de båda länderna. Människans hunger på energi verkar inte ha någon ände och med tanke på mina egna flygresor är jag själv en del av problemet.

Det konstateras också att de stora ekonomierna i väst är på väg mot ekonomiskt misslyckande – på grund av att deras politiker inte vågar genomföra nödvändiga ekonomiska reformer. Enligt China Daily är de enda undantagen Kanada och Australien som på grund av sina stora naturresurser inte anses behöva ekonomisk reform.



“With full knowledge of what their fatal policies will lead to, Western politicians do not have the courage to rally the support of the people to accept the necessary pain and make the sacrifices as preached by the Washington Consensus.”

I en annan artikel konstaterar Kinas premiärminister Wen Jibao att den globala ekonomiska tillväxten är i ett känsligt läge, men att den Kinesiska ekonomin fortfarande är stark - trots den svåra torka i sydvästra Kina som haft en negativ inverkan på landets spannmålsproduktion.

Det är det här det handlar om; människans konsumtion skapar enorma energibehov som leder till nya gas- och oljeborrningar. Men energiproduktionen påverkar klimatet vilket i sin tur leder till sämre skördar, och de politiker som försöker agera för att motverka det här kommer snabbt att bli utbytta av folket.

Kolbrytarns dilemma i ett nötskal.

Tharna original art - Kolbrytarnas dilemma - ny bok om energi, klimat och politik - MyNewsdesk

Tharna original art - Kolbrytarnas dilemma - ny bok om energi, klimat och politik - MyNewsdesk

Bok och packning

Nu är boken äntligen ute i handeln. Mycket tillfredsställande! Tack Scania för 4-dagars-vecka, annars hade det inte varit möjligt att få den klar i tid.

Kolbrytarnas dilemma är bokens titel. Den handlar om de utmaningar som människan står inför det kommande halvseklet - hur ska vi försörja världens växande befolkning samtidigt som oljan håller på att ta slut och vårt sätt att leva skapar varaktiga förändringar i klimatet? Det är en verklig utmaning som kräver mod och en informerad politisk diskussion. Jag hoppas att boken och dess idéer kan få spridning.

För att underlätta tankeprocessen har jag även beskrivit två olika framtids-scenarier: Nurture, där människan har valt att prioritera klimatet och Exploit, där människan har valt att prioritera kortsiktig tillväxtmaximering.

Mitt bland alla boktankar håller jag samtidigt på och packar. På söndag flyttar jag till Peking. Två år ska det bli och det känns spännande, även om jag just nu har lite separationsångest. Midsommarkransen känns väldigt mycket hemma.