På med burkan, i klimatets namn

I Sverige på semester. Skönt med obegränsad tillgång till internet. I vanliga fall måste jag krångla mig förbi censuren med hjälp av VPN.

Sitter och läser Lena Sundströms bok om världens lyckligaste folk och hur Danmark har kommit att domineras av en främlingsfientlig invandringsdebatt. Det är ett mycket intressant reportage; personligt, tankeväckande och skrämmande.

En teori om varför invandringspolitiken får så stort utrymme i Danmark är att partierna i övrigt är ganska lika. Lena citerar en demokratiforskare som menar att ”om det inte finns en demokratisk konfrontation, kommer den att bli ersatt av en konfrontation mellan moraliska värderingar”. Med andra ord, eftersom det inte längre finns några reella skillnader mellan de politiska partierna kommer debatten istället att handla om värderingar, och där har Dansk Folkeparti lyckats plantera in ett påhittat hot från muslimer.

Finns det någon väg tillbaks? Kanske skulle en annan värdeladdad fråga kunna tränga undan Dansk Folkepartis destruktiva samhällsbeskrivning. Min käpphäst är ju klimatfrågan – i förlängningen är det något som behöver debatteras ur ett värdeperspektiv; vad ska vi prioritera i ett samhälle som inte längre tillåter tillväxt till vilket pris som helst. För den som vill provocera och driva opinion är det ett tacksamt ämne.

Påminns igen om att jag ska beställa Tengroths tillväxt till döds. Han har förresten läst kolbrytarnas dilemma och tycker är en bra och kondenserad samlig fakta – om än alldeles för optimistisk (!) inför framtiden. Optimistisk är i alla fall inte något som jag känner mig.