Väl tillbaks i Peking var jag med i en affärsdelegation med transportminister Catarina Elmsäter-Svärd i spetsen. Det var möten med olika kinesiska tjänstemän och politiker, främst i Peking men vi hann även med att i 350km/h testa snabbtåget till den närliggande staden Tianjin. Delegationen avslutades med ett möte mellan de båda ländernas transportministrar och sedan middag och ett MoU för hur Kina och Sverige framöver ska samarbeta kring transport-, mobilitets-och trafiksäkerhetsfrågor.
Förra veckan hade vi ledningsgruppsmöte i Shanghai och jag passade på att klämma in lite kundmöten i Suzhou tillsammans med vår återförsäljare i regionen. Det fanns även tid för lite sightseeing och en drink på Glamour bar vid the Bund.
Det tar ungefär två timmar att flyga till Shanghai från Peking. Med tåget tar det idag ca 10 timmar. Men under året kommer det invigas ett snabbtåg som tar sig från Peking till Shanghai på ca 4 timmar. Räknar man in all extra tid med incheckning osv som krävs på flyget, och dessutom tar hänsyn till de möjligheter till telefon och internet som finns på tåget så kommer jag definitivt att ta tåget nästa gång. Dessutom är det både billigare och bättre för miljön.
Men nu sitter jag på planet igen. Den här gången är det Urumuqi i Xinjiang-provinsen (4 timmar nordväst) som hägrar. Sedan en tid tillbaks är Xinjiang en så kallad Special Economic Development Zone, villet i princip innebär att centralregeringen kommer att göra massa investeringar och även undersöka andra sätt att stimulera den ekonomiska tillväxten. Det här har man tidigare lyckats väldigt bra med längs gränsen till Hong Kong i södra Kina.
Det var förresten i Xinjiang det för ungefär ett år sedan var någon form av uppror, där den muslimska befolkningen hamnade i konflikt med Han-kinesisk polis. Det var de här händelserna som ledde till att Youtube och Facebook stängdes ned i landet - för att hindra spridningen av upprörande filmer och ta bort ett effektivt verktyg att organisera stora grupper människor. Internetcensur är också ett sätt att köpa tid så de inhemska motsvarigheterna hinner utveckla sin teknik och bygga upp en kritisk massa av användare.
Men i Xinjiang är det inte IT utan framförallt gruvnäringen som driver ekonomin. Intressant för en kolbrytare som jag själv. Förutom energi och råvaror så hoppas man även mycket på internationell handel. Provinsen ligger mycket strategiskt med landsgräns till Ryssland, Mongoliet, Indien och en massa stan såsom Afgani, Paki, Kazakh och Kirgi.
Konstpaus. Hemma i Peking igen. Ännu inte postat pga strul med internet..
Det sägs förresten att Urumqi är den stad i världen som ligger längst ifrån havet. Fatta att man var lite skeptisk till de färska skaldjuren. De var ändå bättre än den lokaltillverkade vita spriten som vi tvingade i oss. Fy fan!
Ännu en konstpaus.. Och så var det helg.
Jordbävning, flodvåg och samtidigt explosion på kärnkratfverk i Japan. Osannolikt men tydligen inte omöjligt. Ytterligare ett exempel på vilka risker som är förknippade med den här energitekniken. Kärnkraft får aldrig bli mer än en övergångslösning, i väntan på tillräcklig produktion av solkraft, en sådär 50 år in i framtiden. Nu rullar man planerade strömavbrott genom Tokyo för att kompensera den minskade energitillgången. Nödvändigt. Kanske borde vi alla spara energi hela tiden. Då skulle vi inte behöva lika många kärnkraftverk eller klimatförstörande kolkraftverk..
