Vem kan lova 15 procent för nästa mandatperiod?

Jag har precis läst klart Stellan Tengroths Tillväxt till döds.

Intressanta tankar som manar till reflektion. Han har en ödmjuk ansats och påstår sig inte ha alla svar, ens alla fakta. Möjligen är det bokens svaghet. Samtidigt är hans reflektioner viktiga och boken är både lättläst och läsvärd.

Faktiskt blev jag inspirerad att omsätta FNs klimatmål för år 2050 till mer greppbara utsläppsmål, beräknat på mandatperiod. Enligt FNs klimatpanel (IPCC) behövs en 50-procentig reduktion av människans utsläpp av växthusgaser fram till 2050. För den utvecklade världen kommer det sannolikt att krävas en 80-procentig reduktion fram till 2050. Detta skulle innebära en 15-procentig minskning av Sveriges växthusgasutsläpp per mandatperiod.

Att minska utsläppen med 15 procent per mandatperiod borde alla svenska politiker kunna ställa upp på. Föregångslandet Sverige kan bli verkligt.

Det är också i det här ljuset jag tycker vi ska betrakta Miljöpartiets utspel om 33 tusen miljoner kronor för klimatinvesteringar. Räcker det? Är det rätt prioritering? Kommer det garanterat att ge resultat nu, eller kommer det kanske ge resultat i framtiden?

Vad har övriga partier för lösningar för att uppnå mandatperiodens klimatmål?

Politiker måste kunna hållas ansvariga för sina handlingar. Vem kan hållas ansvarig för Sveriges utsläpp av växthusgaser år 2050?

För en begriplig genomgång av klimatfrågan, läs boken Kolbrytarnas dilemma.

Klimat och rödgrön röra

Miljöpartiet anser att klimatfrågan är den viktigaste frågan i årets valrörelse. Synd bara att en röst på miljöpartiet idag också är en röst på Lars Ohly.

Förhoppningsvis kan Maria och Peters utspel i kombination med ryska bränder trigga även andra partier att på allvar diskutera den här frågan i årets valrörelse. Om man ska tro på FNs klimatpanel ser det nämligen illa ut för mänskligheten om vi inte dramatiskt ändrar vårt sätt att leva inom fem år. Då krävs det en politiskt diskussion idag. Även i Sverige.

Mer info om hur människan påverkar klimatet i boken Kolbrytarnas dilemma.

Butlern en socialdemokratisk pudel?

Läser fascinerat Ilijas och Carins rop efter ”tid att älska och skratta”. Fascinerat eftersom det är befriande med politiker som för en gångs skull vågar prata visioner. Fascinerat eftersom ledande socialdemokrater annars brukar argumentera mot hushållsnära tjänster.

Artikelförfattarna kallar RUT för hemtjänster för ”dem som har råd” (borgerligt förslag) och de nya SL-tjänsterna för vardagstjänster ”både för dem som dricker latte och för dem som serverar latte” (socialdemokratiskt förslag). Underförstått är SL-tvätt en ”bättre” tjänst än RUT-städning. Underförstått är det fler som kommer ha råd med SL-tvätt än RUT-städning.

Varför kan man inte komma med ett nytt förslag utan att kritisera något gammalt?

Idéerna som lyfts fram är inte helt nya. Att beställa varor på nätet och få dem levererade till tunnelbanestationen är något som brukar finnas med i ”gröna framtidsvisioner” som ett sätt att minska biltrafiken. Det kommer inte att hända utan politiska framtidsvisioner och därför är artikeln välkommen.

För den som är intresserad av att skapa trovärdiga framtidsvisioner är boken Kolbrytarnas dilemma en bra grund att stå på. Läs den och var med i diskussionen i framtiden.

Världens varmaste juni

Sommar och sol och världens varmaste juni. Faktiskt den varmaste sedan 1850 och troligen det varmaste helåret sedan mätningarna påbörjades.

Det låter bekant eller hur? 2010 är inte det första året som slagit värmerekord på 2000-talet, bara det senaste.

I Sverige solar vi, badar och dricker öl på uteserveringar. I Ryssland hostar man och konstaterar att Moskva i flera veckor har varit 20 grader varmare än normalt. Och så kastar man vatten på mer än 500 skogsbränder.

Såklart det brinner mer om det blir varmare. Såklart det blir varmare om det brinner. Såklart jorden blir varmare om kolet i träden istället blir till koldioxid i atmosfären. Såklart jorden blir varmare.

Inte längre klart om vi kan göra något åt det.

Undrar vem som vinner valet. Undrar om de bryr sig.

Läs mer om klimatet och människans framtid i kolbrytarnas dilemma.

(Fredrik foto Björn Larsson Rosvall, Mona foto Mattias Kling)

Seriemord in the country club of the world

När man inte längre bor i Sverige tror jag det är lätt att börja romantisera om sitt gamla hemland. Livet i Sverige är inte alltid så stereotypt som det beskrivs av Jamie Oliver i The Guardian, men visst blir man ändå lite glad?

Sverige är fantastiskt, the country club of the world, där även de fattigaste är rika om man jämför någon slags medelmänniska i världen. Måhända provocerande, men ändå en realitet att förhålla sig till, vilket också speglas i Rädda Barnens kampanj om livets lotteri. Vi har det bra och kommer att fortsätta ha det bra, även om världen blir varmare, vattnet stiger och maten blir dyrare. Vi är rika och kommer att klara oss, så länge det inte kommer ett större barn som tar vårt godis.

Men Sverige är inte bara smörgåsbord, kräftor och natur. Det jag framförallt brukar framhålla som typiskt ”svenskt” är konsensuskulturen och det öppna samhället. Förutom att samhället i allmänhet är tolerant och öppet finns det också starkt stöd i tryck- och yttrandefrihetslagar. Med några få undantag. Nu senast är det översättaren och mangaexperten Simon Lundström som dömts till brott mot barnpornografilagen eftersom han i sin ägo haft serietidningar med nakenbilder på ”människor som inte fullbordat sin pubertetsutveckling”. Låt oss uppfinna fler såna låtsasbrott där det inte finns några offer.

Ensam kvar

Den ”liberale” Jan Björklund tycker det är olämpligt med heltäckande slöja i klassrummet. Det bärande argumentet är att undervisning är kommunikation och att man då måste kunna se varandra i ansiktet. Han har också den goda smaken att jämföra slöjor med rånarluvor.

Kanske har han rätt i sak, kanske har han fel – det tänker jag inte värdera just nu. Däremot funderar jag på om det här verkligen en fråga för ledande politiker på nationell nivå? Är det här ett stort problem i dagens samhälle? Finns det kanske andra frågor av vikt att lyfta fram i den politiska debatten inför valet? Frågor som inte har med enstaka individers klädsel att göra. Hur var det med klimatet, ekonomin och det öppna samhällsklimatet. Och hur var det med liberalismen?

Dagens fråga: kommer nästa liberala lagförslag att handla om solglasögon, kepsar eller hemliga lappar?

Svart katt, vit katt

Ola Wong tycker att servicen på apoteket har blivit sämre sedan avregleringen och citerar Deng Xiaoping, den politiker som inledde Kinas marknadsekonomiska förändringsarbete: ”Det spelar ingen roll om katten är svart eller vit, så länge den fångar råttor”. Och visst sjutton fångade apoteket råttor, även om det egentligen var en svart kommunistkatt?

Ta nu världens alla råttor och kalla dom klimatförändring. Om dom ska utrotas kan vi inte diskriminera några katter alls. Möjligen katten Gustav eftersom han hellre äter skräpmat än fångar råttor. Men please be pragmatic. Har du någon favoritkatt?

The simple life

Nog fan är det något fel. Närmare en kvarts miljon (!) brandmän och annan räddningspersonal jobbar med att släcka bränder i Ryssland, som just nu upplever den varmaste sommaren sedan de systematiskt började mäta temperaturen för 130 år sedan.

Jag har ju tidigare skrivit om kraftiga översvämningar i Kina, och i Pakistan har man enligt landets informationsminister precis upplevt det kraftigaste monsunregnet i landets historia – med kraftiga översvämningar som konsekvens.

Vi människor kommer att behöva anpassa oss till ett mer extremt klimat, det är bara att acceptera. Den som tvekar kan ju beställa ett ex av kolbrytarnas dilemma. För en stor del av jordens befolkning kommer det vara back to basics, med Maslow, rent vatten och mat på agendan. Så ser det redan ut för en stor del av jordens befolkning, men med tanke på klimatet kommer det snarast att bli värre innan det blir bättre. Om det nu någonsin kommer att bli bättre.

För hur ska vi kunna minska våra utsläpp av växthusgaser, samtidigt som det finns ett omedelbart behov av energi för att slåss med vädergudarna? Och hur ska människor som inte direkt drabbats av bortspolade hem, koleravatten eller hungersnöd kunna identifiera sig med de där utlänningarna som gråter på TV?

Vi lever över våra resurser och vi skulle behöva lite mer the simple life. Och då menar jag inte the Paris Hilton way.

Thanks for wasting my time Patrik

Det ringde en så kallad aktieanalytiker i förra veckan. På brittisk engelska ville han tipsa mig om en aktie som inom 90 dagar skulle komma att få en ”kraftig kursrörelse uppåt”. Efter flera minuters monolog om firmans förträfflighet (och en otåligt hummande Patrik) lovar han att skicka över mer information per mail. Jag tyckte det lät skumt men var glad att lägga på luren.

När han återkom i veckan så meddelade jag artigt att jag inte var intresserad. Till min förvåning så var hans moget övervägda svar på detta ”thanks for wasting my time Patrik”. Seriöst. Firman han ringde från hette Strathclyde associates och visar sig finnas med på finansinspektionens lista över kända bedragare. Tydligen belånar folk sina hus för att investera i den här sortens ”säkra vinstaffärer”.