När man inte längre bor i Sverige tror jag det är lätt att börja romantisera om sitt gamla hemland. Livet i Sverige är inte alltid så stereotypt som det beskrivs av Jamie Oliver i The Guardian, men visst blir man ändå lite glad?
Sverige är fantastiskt, the country club of the world, där även de fattigaste är rika om man jämför någon slags medelmänniska i världen. Måhända provocerande, men ändå en realitet att förhålla sig till, vilket också speglas i Rädda Barnens kampanj om livets lotteri. Vi har det bra och kommer att fortsätta ha det bra, även om världen blir varmare, vattnet stiger och maten blir dyrare. Vi är rika och kommer att klara oss, så länge det inte kommer ett större barn som tar vårt godis.
Men Sverige är inte bara smörgåsbord, kräftor och natur. Det jag framförallt brukar framhålla som typiskt ”svenskt” är konsensuskulturen och det öppna samhället. Förutom att samhället i allmänhet är tolerant och öppet finns det också starkt stöd i tryck- och yttrandefrihetslagar. Med några få undantag. Nu senast är det översättaren och mangaexperten Simon Lundström som dömts till brott mot barnpornografilagen eftersom han i sin ägo haft serietidningar med nakenbilder på ”människor som inte fullbordat sin pubertetsutveckling”. Låt oss uppfinna fler såna låtsasbrott där det inte finns några offer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar