Svenkt val utan konsekvenser

Nu är det snart val i Sverige. Jag älskar svensk politik, men just nu känns det ändå väldigt avlägset. Och ur ett klimatperspektiv tror jag tyvärr inte det spelar någon roll hur man röstar den här gången. Jag hoppas debatten kan ha vaknat till liv inför nästa val.

Peking börjar bli svalare och det känns rätt skönt. Som en fin svensk höstdag, 15 till 20 grader varmt och växlande solighet. I natt sov vi till och med utan luftkonditionering – bra för elräkningen och bra för klimatet.

Vi behöver alla minska våra utsläpp av koldioxid, dels genom att minska energiförbrukningen och dels genom att producera energi från förnyelsebara källor.

I Kina ligger BNP tillväxten fortfarande kvar kring 10 procent. Det kräver ett ständigt ökat behov av energi. Kinas vice president Xi Jinping vädrade i veckan sin oro för klimatförändringarna:

“The global climate change is deeply affecting human beings' living and development. Our country, now in a stage of fast industrial and urban development, is facing obvious environmental pressure”.

Det här uttalandet beror sannolikt mer på den senaste tidens naturkatastrofer än på internationella påtryckningar.

För att hindra en alltför brant stegring av landets utsläpp har Kina beslutat om mål på koldioxid per enhet BNP. Från 2006 till 2010 ska utsläppen per enhet BNP minska med 20 procent. Med en genomsnittlig tillväxt på närmare 12 procent och en ökning av utsläppen med 28 procent under samma tidsperiod är det ett löfte som faktiskt börjar skapa vissa problem. Till exempel stängs elen helt av vissa dagar i veckan i en del byar, bara för att kunna uppnå målen.

Eftersom Kina är en tillväxtekonomi är det lätt att klaga på landets ökade utsläpp av koldioxid. I absoluta tal är det dock Europa, USA och Japan som är de stora bovarna. Ändå ser jag inte så många "I-länder" som faktiskt behöver ta några konsekvenser av sina vaga löften om framtiden.

Jag står fast vid min uppfattning att varje land behöver kortsiktiga klimatmål. Ett mål som ska uppnås inom ramen för varje mandatperiod. Om vi bryter ned FNs klimatmål för världens industrialiserade länder skulle det blir ca 15 procent per mandatperiod. Sagor om framtiden borde vi berätta för våra barn, inte våra väljare.

Läs mer om klimat- och energifrågan i Kolbrytarnas dilemma.