På nyheterna rapporterar man om närmare samarbete mellan Kina och Turkiet. Av någon anledning får det mig att tänka på George Friedmans bok "the next 100 years". Vi kan kalla det för veckans boktips.
I förra veckan var det stormöte i norra Kinas Tianjin - förberedelser för FN's nästa klimatmöte i Cancun, Mexico. Kina tar klimatfrågan på allvar - man har helt enkelt inte råd med ett varmare klimat. Samtidigt har man inte råd att hindra sin befolknings stadigt ökande levnadsstandard, då riskerar man instabilitet, politisk oro och i förlängningen en uppdelning av landet på något sätt. Knivig sits. Och bästa sättet att hantera en knivig sits brukar vara att hantera det "säkra" omedelbara hotet först. Men andra ord så är den ekonomiska tillväxten fortsatt överordnad klimatfrågan. Med andra ord sätter man sina mål i utsläpp per enhet BNP och inte i absoluta tal.
Jag rekommenderar följande artiklar för den som är intresserad att läsa mer om landets klimatarbete. Tidningarna idkar någon form av självreglerande censur, men ljuger sällan.
China on target to achieve green goals
Finance plan critical to fight global warming
Men västvärlden är inte mycket bättre. Vi vågar inte ens sätta några bindande mål. Inte annat än så långt in i framtiden att man slipper ta ansvar om målen inte skulle uppnås. Det är väl fördelen med en enpartistat - man kan liksom inte skylla på någon annan om målen inte skulle uppnås.
Nu väntar myskväll med B-film i soffan. Och Murakami.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar