Idag har varit en skön dag. Strålande sol och friskis och svettis med Heyrobics-gänget i Chaoyang park på förmiddagen. Nu precis hemkommen från en mycket trevlig middag hos en svensk familj.
Idag är det också på dagen 20 år sedan Tyskland enades. Visst känns det avlägset med DDR och BRD, men åren innan muren föll var det nog ingen som på allvar trodde att länderna så snabbt skulle kunna enas. För att inte tala om den politiska utvecklingen i östblocket som helhet.
Ibland är förändringar omvälvande och inte en linjär fortsättning av historien. Därför kan det ibland vara svårt att sia om framtiden - för även om morgondagens väder för det mesta är ganska likt dagens väder så åskar och blixtrar det ju trots allt ibland.
I Kolbrytarnas dilemma undersöks två alternativa scenarier för år 2030, ett där mänskligheten väljer att prioritera klimatet och ett där mänskligheten fortsätter ”som vanligt”. Det mesta tyder på att vi de närmsta åren dramatiskt behöver ändra vårt sätt att leva för att inte skapa bestående förändringar i klimatet. Den dag som någon på allvar orkar ta i den här frågan väntar många intressanta värderingsdiskussioner.
På så vis är det positivt att moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten har en bakgrund inom klimat- och energi. Samtidigt räcker det inte att Sverige med 9 miljoner invånare ändrar sitt beteende när bara Peking har en befolkning på 20 miljoner. Det blir mer och mer uppenbart att nationen i många politiska frågor är en alldeles för liten arena. Även om man naturligtvis måste börja någonstans.
För 20 år sedan hade vi en brytpunkt av rang. Undrar om det inte är ett åskmoln jag ser där borta i horisonten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar